Osman Said en f d gerillakrigare.

Bor sedan 7 år i Borås tillsammans med sin familj. I en artikel i BT har han beskrivit hur han den senaste tiden varit i sitt gamla hemland och stridit mot ISIS för demokrati och mänskliga rättigheter som han själv uttrycker det.
Behjärtansvärt må jag säga!
Han flydde från Irak och kom till Sverige.
För en månad sedan åkte han tillbaka till Kurdistan tillsammans med sin son, oklart åldern på denne, och upplevde att han måste beväpna sig och sonen och göra en god sak för demokratin och mänskliga rättigheter. Berättade i artikeln hur han och sonen beväpnades och stod på post för bevakningsuppdrag.
Helt otroligt!
Först flyr man med familj och allt från krig o elände, sen etablerar man ett liv i en helt annan del av världen med skola, vård o omsorg, fri företagsamhet, sociala förmånaer och troligen ett nytt medborgarskap. När allt detta är klart så åker man tillbaka till sitt gamla hemland, PÅ SEMESTER!!!
Och dessutom har man fräckheten att ta tillfällig värvning i en gerillaarmé som sysslar med krig o elände!
Ponera att någon av dessa personer, far eller son, hade kidnappats eller blivit skadade/dödade i strid där nere, vad hade då hänt? Skulle Bildt ryckt ut för att hjälpa? Ja, är man medborgare i vårt land har man vissa rättigheter, eller hur.
Helt otroligt igen!
Frågan är vilka villkor samhället ställer upp för att erbjuda svenskt medborgarskap?
Synpunkt?
Hälsningar
Sten E